Sedan det senaste blogginlägget har vi fortsatt söderut på ”Highway 101”. Utsikten utmed Oregons kust är stundvis helt otrolig och det krävs en hel del viljestyrka för att hålla blicken på vägen och medtrafikanterna. Apropå de andra fordonen har vi nu börjat stöta på inte helt ovanliga semesterekipage bestående av abnormt stora husbilar, ungefär av samma storlek som Skånetrafikens regionbussar och gärna med namn som ”Weekend Warrior” eller ”Supersport”, vilka dessutom nästan alltid har en gigantisk SUV på släp. I motsats till dessa möter man också en hel del semestrande cyklister med i princip obefintlig packning. Vägen går igenom små, trevliga, kustsamhällen där man utan problem hade kunnat stanna ett tag, sitta på någon uteservering och mest stirra på havet som kastar sig mot klipporna. Vissa saker verkar man konstigt nog kunna se på nästan hur länge som helst. Kanske får man en känsla av det eviga i vågornas oupphörliga rullningar. Eller så är det bara jäkligt snyggt.

När vi stannade för att sträcka på benen hade vi dessutom turen att få se några eftersläntrande späckhuggare bara ett hundratal meter från stranden, något som skall vara ovanligt häromkring. Längre söderut såg vi också sjölejon och sälar, vilka är betydligt vanligare. Om man istället vänder blicken inåt land kommer, strax efter gränsen till Kalifornien, skogarna med de enorma redwood-träden som får en att känna sig lite som en trädgårdstomte när man går runt ibland dem.

I Leggett börjar den legendariska ”Highway 1” som i hårnålskurvor ringlar sig nedför berget för att sedan i längre svängar sträcka ut sig jämte Stilla havet. Det är nästan overkligt vackert med branta, ibland ett hundratal meter höga, klippor ner mot vattnet som nära kanten är vitt och vilt skummande medan det längre ut är blågrönt och lite lojt glittrande. Lägg till en kurvig väg med bra asfalt och man har nästan varje motorcykelåkares våta dröm.

Hittills har vi mestadels bott på billigare motell, men det har också blivit några nätter i tält. Den första natten på en camping blev oväntat händelserik eftersom tältgrannarna stod och vrålade på varann klockan halv tre på natten tills det kom inte mindre än tre stycken polisbilar med blåljusen på. Så om ni ser oss i nästa avsnitt av ”Cops” så vet ni varför.

Någon skrev tidigare en kommentar med anspelning på en känd film. För att fortsätta på samma tema har vi de senaste två nätterna häckat i Bodega Bay där en annan Hitchcock-film, ”Fåglarna”, spelades in i början av 60-talet. Det gamla skolhuset där filmens kanske mest kända scen, den med kråkorna och klätterställningen, utspelades sig finns faktiskt kvar och är sig likt. Fåglarna var dock bortflugna.

Här i Sonoma och i det angränsande Napa finns sammanlagt cirka 500 vingårdar av olika storlek vilka man kan åka runt till för att provsmaka viner, något som vi har ägnat större delen av dagen åt. I mitt fall handlade det mest om att lukta eller att gurgla runt och spotta ut (vilket inte kändes helt naturligt) men Madde blev nog lite glad i hatten efter några vingårdar.

En kul detalj är att Sonoma faktiskt haft en inte oansenlig mängd ryska bosättare som vandrat ned över Alaska under 1800-talets första hälft och gett upphov till namn som ”Russian Valley” och ”Sebastopol” samt en rysk-ortodox kyrka.

Nästa anhalt är San Francisco!