Blog Image

Blogg från en motorcykel

Guacamole på vägen! (1 000,1 mil)

Mexiko Posted on tis, juli 20, 2010 16:57:34

Nästa mål på färden var Teotihuacan, som ligger strax norr om Mexico City. Teotihuacan är dels en by, men det mest intressanta är de gamla pyramiderna och templen. Fram till 600-talet efter Kristus var Teotihuacan en av världens då största städer med ungefär 250 000 invånare. Man vet inte vem som byggde staden eller varför den plötsligt övergavs, utan man kan bara spekulera. Namnet Teotihuacan betyder ”Place of the Gods”, men det är Aztekerna som kom hit efteråt som gett detta namn. Pyramiderna är inte gravar som i Egypten, utan användes som kult- och offerplatser. Solpyramiden är 64 meter hög och täcker nästan samma yta som Cheops-pyramiden i Egypten. Månpyramiden är lite mindre. Man får gå upp på pyramiderna vilket ger en otrolig utsikt över resten av området. Kring pyramiderna finns massor av tempel och palats, eller iallafall delar av dem. Riktigt coolt!

Från Teotihuacan till Oaxaca tog vi motorvägen för att vi skulle hinna köra på en dag. På både de mindre och de större vägarna kör bilar, truckar och lastbilar med stora laster, konstiga laster och illa surrade laster. Det kan vara en lastbil med 18 kylskåp staplade på höjden eller ett släp fulllastad med vattenmeloner. När det är uppenbart att något kan trilla av håller man sig gärna ur vägen, men täckta lastbilar verkar vara ganska säkra. Så döm om vår förvåning när kapellet på lastbilen framför oss öppnade sig och ut trillade säkert 100 avokados! Vi trodde först bägge två att det var stenar som ramlade av, vilket inte är så kul när man kör hoj, men så snart avokadosarna började hoppa omkring (som studsbollarna i den där reklamfilmen, de som studsar nedför backarna)och säkert hälften av dem krossades mot asfalten förstod vi vad det var. Hojen är nu täckt av ett finprickigt grönt lager avokado, liksom GPSen, hjälmarna och våra kläder. Men vi fick oss ett gott skratt!

Nu är vi i Oaxaca och firar våra 1000 mil med gräshoppor och mezcal – mer om detta på nästa inlägg!



Lejon i Mexiko? (908 mil)

Mexiko Posted on tis, juli 20, 2010 16:54:56

Efter några vackra solnedgångar över havet i kuststaden Mazatlan styrde vi återigen kosan inåt landet och över bergen, för att se ”Colonial Heartland” med dess pampiga kolonialstäder som spanjorerna byggde upp efter att utvunnit silver, guld och ädelstenar från gruvor i bergen. Det blev återigen en lång dags färd över Sierra Madre Occidental. Denna gång låg molnen täta över bergen, dimman och regnet gjorde att både utsikten och sikten var obefintliga. Överallt går hästar, kor, åsnor och getter lösa och de verkar gilla att äta gräset precis vid vägkanten för det är där de mest håller till. Ibland promenerar de över vägen i sakta mak. I vanliga fall ser man dem på håll, men dimman gjorde att vi fick skärpa till ögonen ordentligt. Mest otippade djuren vi såg var dock på ett släp bakom bilen framför oss. I dimman såg vi att det rörde sig på släpet och när vi kom närmare såg vi att det var tre lejon! De verkade dessutom vara ganska hungriga eftersom varenda åsna längs vägen triggade igång deras jaktinstinkt. De tittade nästan lika längtansfullt efter oss, så vi var glada att de höll sig innanför gallret.

Dimman lättade när vi kom över bergen, och naturen gick över till karga, nakna klippor, torr dammande rödfärgad jord och kaktusar höga som träd. Här ligger staden Durango, som bland annat är känd för alla filmer som är inspelade här, bland andra ”Zorro” och ”Bandidas”. Utanför staden ligger hela westernstäder uppbyggda av kulisser. Själva stadskärnan är väldigt vacker med pampiga byggnader. När vi kom dit var det dansuppvisning på torget med traditionella mexikanska danser, herrarna såg nästan ut som matadorer och damerna hade klänningar i alla regnbågens färger.

Längre in på höglandet blev jorden bördigare igen och längs vägen fanns stora majsodlingar. Det finns även mycket fruktodlingar och längs vägkanten säljs mango och jordgubbar. På 2495 meters höjd ligger den pittoreska staden Zacatecas där vi stannade några dagar. Zacatecas ligger längs bergssidorna i en ravin, och man kör längs vindlande gator och gränder. Backarna i San Fransisco är ingenting om man jämför! Zacatecas har flera stora silvergruvor i närheten och fortfarande utvinns 220 ton silver om dagen! De flesta byggnaderna i stadskärnan är från 1600- och 1700-talet. Arkitekturen påminner mycket om Barcelonas, om man byter ut Gaudi mot mexikanska inslag. Katedralen har en churrigueresque fasad, det får stå för det mexikanska inslaget!

Nästa kolonialstad som vi besökte heter Guanajuatos, och är med på Unescos världsarvslista. Staden ligger på en stor kulle, och genom hela kullen har man grävt ut tunnlar. I tunnlarna kör man bil, det finns bussstationer, parkeringshus, sophämtningssystem, grönsaksförsäljning och jag vet inte allt. Ovan jord finns fantastiska byggnader, vackra kyrkor, trevliga torg med uteserveringar och mariachimusiker, och smala gränder. Den smalaste gränden heter Callejón del Beso, (kyssarnas gränd),och den är så smal att man kan stå och pussas från balkongerna på de motsatta husen. Guanjuato känns lite mer dockhusaktig, med små färgglada hus längs backarna, och är en riktigt mysig stad!

Vi fortsatte världsarvstemat och körde ännu längre upp i bergen, på de 700 svängarnas väg till en by som heter Jalpan de Sierra. Den är den största av fem missionsbyar, där kyrkorna blev utsedda till världsarv 2003. Kyrkorna byggdes i mitten av 1700-talet av den spanske prästen Fray Junipero de la Sierra, och de är väldigt vackra. Vägen dit var rejält kurvig med tanke på att de 700 svängarna främst fanns de sista sju milen upp till Jalpan. Lite enkel huvudräkning ger en kurva var hundrade meter… Det var dock en jättefin väg, med fantastisk utsikt. Vägen därifrån var minst lika kurvig. Och fyra gånger så lång… Längs denna väg hamnade vi i tropisk regnskog. Det växte till och med bananträd längs vägen och nu började vi förstå hur långt vi faktiskt kört! Mitt i denna regnskog, utanför byn Xilitla finns Las Pozas. Grundaren Edward James hade en dröm om att skapa en ”Garden of Eden” och ägnade stor del av sitt liv (och en herrans massa pengar) åt att skapa en park med vattenfall, dammar, statyer och surrealistiska byggnader såsom ”The house with a roof like a whale” och ”Staircase to heaven”. Det kändes helt overkligt och oväntat att hitta detta mitt ute i ingenstans!