Nästa mål på färden var Teotihuacan, som ligger strax norr om Mexico City. Teotihuacan är dels en by, men det mest intressanta är de gamla pyramiderna och templen. Fram till 600-talet efter Kristus var Teotihuacan en av världens då största städer med ungefär 250 000 invånare. Man vet inte vem som byggde staden eller varför den plötsligt övergavs, utan man kan bara spekulera. Namnet Teotihuacan betyder ”Place of the Gods”, men det är Aztekerna som kom hit efteråt som gett detta namn. Pyramiderna är inte gravar som i Egypten, utan användes som kult- och offerplatser. Solpyramiden är 64 meter hög och täcker nästan samma yta som Cheops-pyramiden i Egypten. Månpyramiden är lite mindre. Man får gå upp på pyramiderna vilket ger en otrolig utsikt över resten av området. Kring pyramiderna finns massor av tempel och palats, eller iallafall delar av dem. Riktigt coolt!

Från Teotihuacan till Oaxaca tog vi motorvägen för att vi skulle hinna köra på en dag. På både de mindre och de större vägarna kör bilar, truckar och lastbilar med stora laster, konstiga laster och illa surrade laster. Det kan vara en lastbil med 18 kylskåp staplade på höjden eller ett släp fulllastad med vattenmeloner. När det är uppenbart att något kan trilla av håller man sig gärna ur vägen, men täckta lastbilar verkar vara ganska säkra. Så döm om vår förvåning när kapellet på lastbilen framför oss öppnade sig och ut trillade säkert 100 avokados! Vi trodde först bägge två att det var stenar som ramlade av, vilket inte är så kul när man kör hoj, men så snart avokadosarna började hoppa omkring (som studsbollarna i den där reklamfilmen, de som studsar nedför backarna)och säkert hälften av dem krossades mot asfalten förstod vi vad det var. Hojen är nu täckt av ett finprickigt grönt lager avokado, liksom GPSen, hjälmarna och våra kläder. Men vi fick oss ett gott skratt!

Nu är vi i Oaxaca och firar våra 1000 mil med gräshoppor och mezcal – mer om detta på nästa inlägg!