När jag tidigare tänkte på Peru tänkte jag på lamor, inkamössor, panflöjter och Anderna. Jag tänkte på Macchu Pichu och andra inkaruiner. Även om jag visste att Peru har fina stränder och bra surfvågor var jag inte alls förberedd på de milslånga tomma sandstränderna som bröts av av små fiskebyar eller tomma semesteranläggningar. Jag hade inte heller sett framför mig den evighetslånga öken som vi körde genom de första dagarna av vår vistelse i Peru. Med jämna mellanrum fanns små byar efter vägen, med hus byggda av bambu eller lera. De lite finare husen av tegel eller betong är nästan alltid färgglatt målade med något politiskt budskap. Rösta på Martínez! Rösta på Chavez! Och till detta tre ikryssade rutor med politikerns tecken så att även den som inte kan läsa förstår budskapet om hur de ska rösta i nästa val. Tecknen kan vara allt från lamor till spadar eller äpplen. Vi fick reda på att om den personen vinner valet så har ägaren till huset större chans att få jobb. Säkert får de lite betalt också för att de upplåter sina husväggar. Det är vanligt att politikerna köper sina röster för att vinna valet, även om det är olagligt.

Mancora är en gammal fiskeby som nästan helt har förvandlats till ett turistparadis med hotellanläggningar så långt ögat når. Vi stannade några nätter i utkanten av Mancora. Stranden är helt fantastisk, kilometer efter kilometer med folktom sandstrand med en och annan surfare och kitesurfare i vattnet. När vi satt i solen på hotellets uteservering och åt en otroligt god ceviche (en av Perus paradrätter, rå marinerad fisk i citron, chili och koriander) till lunch samtidigt som ett gäng valar hoppade omkring och gjorde någon slags improviserad uppvisning rakt framför oss kändes allt riktigt bra. Vi glömde snabbt både kylan i bergen och allt vad träsmak heter…

Peru är ett av de länderna med flest arkeologiska lämningar och en makalös rik historia. Överallt finns gravplatser, ruiner, pyramider och terassodlingar från inkatiden. Skulle vi hinna med att se allt skulle vi definitivt missa planet hem! För att ni ska hänga med i svängarna kommer en snabb presentation av några av folkgrupperna som har lämnat mycket spår efter sig. Mochefolket levde kring 100–800 AD och hade landområden i norra Peru. Mochefolket erövrades av Chimu som hade sin storhetstid kring 900 AD. Deras landområde sträckte sig från Lima till norra Peru. Samtidigt som Moche och Chimufolket härskade längs kusten fanns andra folkgrupper uppe i bergen, exempelvis Chachapoyas. Alla dessa folkgrupper erövrades av inkaindianerna som hade sin storhetstid på 1400 och 1500 talet tills spanjorerna med Francisco Pizarro i spetsen kom och ändrade historien totalt.

Utanför staden Lambayeqe finns gravplatsen för kungen av Sipan, en Mochekung. Guld, silver, ädelstenar, pärlor och keramik från graven, tillsammans med mumien av kungen själv, finns att se på ett riktigt bra museum i Lambayeqe. Lite speciellt för kungen av Sipan var att han inte begravdes ensam utan tillsammans med flera av hans närmaste och mest uppsatta undersåtar, hans fru och två andra kvinnor, ett barn, två lamor och en hund, som alla offrades till hans ära. Tur att det inte är så idag!

Från Lambayeqe körde vi upp i bergen för att se Kuelap där Chachapoyasfolket höll till. Kuelap är en ruinstad som ligger uppe på en bergsrygg på 3000 meters höjd. Chachapoyas betyder faktiskt folket bland molnen. Hit kom Inkaindianerna för att erövra staden men eftersom den har tjugo meter höga murar runtomkring och stup på alla kanter tog det dem flera år innan de lyckades. Man tror att Inkaindianerna levde kvar i staden och tog sig fruar från Chachapoyasfolket eftersom de ansågs vara speciellt attraktiva med blont hår och blå ögon. Man har faktiskt hittat mumier med blont hår och blå ögon, men man vet inte var de kom från. Visa forskare tror att de härstammar från vikingarna, vilket jag tycker är en rolig men kanske inte så trolig teori. Alla byggnaderna som Chachapoyasfolket byggde är runda, medan inkafolket bidrog med rektangulära byggnader. Människorna som dog begravdes i stadsmuren och kikade man in mellan stenarna kunde man se benknotor. I husen har man hittat burar av sten där man födde upp marsvin som redan då användes till föda. Kuelap brukar jämföras med Macchu Pichu, som en fantastisk ruinstad men kanske mest för dess otillgänglighet på klippan. Det var helt klart värt omvägen!