Blog Image

Blogg från en motorcykel

¡Seguimos adelante!

Argentina/Chile Posted on lör, december 18, 2010 13:51:27

Till alla er som börjat tröttna på bloggen har vi ett tråkigt besked: Ni får dras med vårt tjat om resan ett litet tag till… Vi har fått tjänstledig i ytterligare tre månader och kommer att fortsätta vår resa till slutet av mars! Vart skall vi då ta vägen, kan man undra? Från början tänkte vi använda den extra tiden till att köra ”varvet runt”, upp igenom Uruguay och Brasilien och eventuellt avsluta resan i Surinam eller i någon av Guyanorna. Efter detta fick vi dock omdisponera vad vi skulle använda våra sista korvören i reskassan till. Exempelvis kändes det helt plötsligt ganska angeläget att köpa en ny stötdämpare. Förhoppningsvis kommer vi ändå kunna köra norrut efter Buenos Aires. Vi får se.

Till sist, men inte minst: Från oss alla (två, eller kanske tre om man räknar hojen) till er alla, en riktigt god jul och ett gott nytt år!



Mendoza, màte och magiska ögonblick (2 844 mil)

Argentina/Chile Posted on lör, december 18, 2010 13:47:34

Córdoba bjöd på allehanda upplevelser. Överallt vimlar det av människor och det verkar som om staden aldrig somnar. Efter en sen (i Argentina öppnar inte restaurangerna förrän vid niotiden på kvällen och de flesta går ut för att äta middag vid tio-elvatiden) middag tog vi vägen över torget och lockades av tangomusik till en folksamling. Mitt på torget, långt efter midnatt, dansades det tango och vi såg några riktigt duktiga dansare. Jag har ju fortfarande ett nyårslöfte om tangolektioner att inkassera, men ärligt talat är frågan hur många decennier man behöver på sig för att lära sig!

På söndagen gick vi till parken för att ha picknick och det var inte bara vi som kommit på den idén. Hela parken var fylld av folk med filtar, termosar och mátemuggar. På den argentinska picknicken är det inte kaffe som gäller utan vid varje tillfälle som ges dricks det mátethe. Den klotrunda muggen är fylld av örter och så fyller man hela tiden på med varmt vatten och dricker ur ett sugrör av metall som filtrerar bort bladen. Vi brukar ha en parkpicknick i alla städer vi kommer till, och det gör ofta att man ser en annan sida av staden. Vi drack dock inte máte utan höll oss till den andra nationaldrycken, vin, och åt mackor.

När motorcykeln fått sin efterlängtade service och uppförde sig normalt igen körde vi vidare. Vi kom dock bara några mil eftersom vi ville stanna till i Alta Gracia, en liten stad strax utanför Córdoba, där Che Guevara växte upp. Det finns ett litet men riktigt bra museum där vi hade hört talas om att hans Nortonmotorcykel skulle finnas. Är man på motorcykelresa i Sydamerika måste man ju se motorcykeln som Che körde omkring på. Tyvärr visade det sig att den riktiga motorcykeln hade gått sönder, blivit nedplockad och såld i delar för att finansiera resten av resan, och att motorcykeln på museet bara var en likadan.

Alta Gracia är en gammal jesuitmissionsby och den gamla kyrkan och jesuitmissionen är med på Unescos världsarvslista. Gården från 1600-talet var riktigt fin och hade finurliga lösningar som att leda in en bäck under huset för att ha rinnande vatten som avlopp från toaletterna. Jag var riktigt imponerad. Det var till och med tvåvåningstoaletter där det fina folket fick gå på ovanvåningen, och tjänarna fick gå på den lite enklare toan på nedanvåningen. Det var annat än våra utedass! Det allra bästa med Alta Gracia var dock att det finns en fallskärmsklubb utanför och vi åkte dit för att känna doften av flygbränsle och höra prasslet av fallskärmstyg för att bygga på vårt hoppsug.

Mekanikern som hade tagit hand om hojen tipsade oss om en märklig stad, Villa General Belgrano, som han tyckte att vi bara var tvungna att se och det blev nästa stopp på färden. Staden grundades på 1920-talet av några tyska utvandrare och vid andra världskriget fylldes byn på av bland andra besättningen från krigsfartyget Graf Spee som sjönk utanför Argentinas kust. Sen har staden fyllts på i jämn takt och nu bor det drygt 40 000 personer där. När man kommer in i staden känns det precis som att komma in i en tysk eller österrikisk alpby. Husen är typiska korsvirkeshus med tinnar och torn. Hotellen heter Edelweiss, Alpdorff och Feriendorff. Det finns schwartzbrot, sauerkraut och knackwurst på restaurangerna som heter allt från Bierkeller till Hofmeister. Sedan 50-talet har man bryggt eget öl och nu finns tre, fyra olika bryggerier i den lilla staden, som alla brygger ”tyskt” öl, och självklart har man varje år en Oktoberfest. Man kan till och med köpa souvenirer från Tyrolen. Det kändes som om vi hade hamnat i ”Twilight Zone” och helt plötsligt kommit in i en helt annan världsdel. Alpbyn verkade vara idyllisk men det var oundvikligt att vissa tankegångar väcktes och vi undrade om det lurade något annat under ytan, eller åtminstone hade gjort det tidigare. Med tanke på Argentinas historia som tillflyktsort för krigsförbrytare, kändes det hela ganska olustigt. Speciellt då det såldes tyska armémössor och tröjor med krigsfartyget Graf Spee som souvenirer, var kanske tankegångarna inte helt orättvisa.

Från den tyska alpbyn styrde vi färden västerut, mot Mendoza. På vägen dit tältade vi i en nationalpark, Sierra de las Quijadas. Parken består av öken och fantastiska bergsformationer i röda nyanser. Det ska finnas dinosauriespår och fossiler i parken, men för att se dem får man ge sig ut och leta i öknen. Vi var ensamma om att övernatta i parken och det var en perfekt tältplats. Vi lagade middag (tortellini…) på trangiaköket, och det är konstigt att allt smakar så mycket godare när man är ute och campar! När solen gått ned och mörkret lagt sig såg man en underbar stjärnhimmel, med miljarder stjärnor, så som man bara kan se den mitt ute i ingenstans. Ännu ett magiskt ögonblick som vi kommer att komma ihåg under en lång tid.

Mendoza är lite mindre än Córdoba, med strax under en miljon invånare. Kanske lite mysigare, det finns gott om uteserveringar och en fantastiskt fin park. Vi träffade på en vän från båten Stahlratte, som vi åkte mellan Panama och Colombia, för nionde (!) gången på resan. Det är märkligt men väldigt roligt att vi som reser på så skilda sätt, har helt olika resvägar och tidsplaner alltid stöter på varann! Från det att vi senast möttes i Salta har hon varit runt i fyra länder medan vi har snurrat fram och tillbaka till Bolivia. Det är faktiskt en av de roligaste sakerna med att resa; alla trevliga människor från hela världen som man träffar! Mendoza är kanske mest känd för vad som finns runtomkring – massor av vingårdar! Området kring Mendoza är det största vinproducerande området i hela Latinamerika, och många åker dit för att prova viner. Det är riktigt vackert att köra omkring och se alla frodiga vinodlingar med snötäckta bergstoppar i bakgrunden. Vi var på rundvandring på vingården Salentein och nu vet vi allt om att tillverka vin. Nästan. En vingård kanske är grejen för oss?

Efter några dagar i Mendoza fortsatte vi västerut till trakterna där filmen Sju år i Tibet, med Brad Pitt, är inspelad. Han var tyvärr inte kvar, men omgivningarna var precis så vackra som jag mindes dem från filmen. Det blev ytterligare en tältnatt, med utsikt över Anderna denna gång. Vi vek av en liten bit från vägen och hittade en fin tältplats vid en bäck med smältvatten från glaciärerna på berget Aconcagua, som med sina nästan sjutusen meter är det högsta berget utanför Himalaya. Jag kan säga att det är mycket roligare att diska i smältvatten från en glaciär än i köket hemma. Vi försökte gömma både oss, hojen och tältet bakom buskar så att vi inte skulle synas från vägen och jag tror att vi lyckades. Vi fick i alla fall ingen påhälsning av rånare under natten. Det känns som att Argentina är lugnare på den fronten än vad några av de tidigare länderna rest genom har varit. Tur för oss, för det lär bli en hel del tältnätter framöver.

Dagen efter tittade vi lite närmare på det vackra och snöklädda Aconcagua. Vi lämnade hojen och alla saker på parkvaktstationen och gick sen på en vandringstur till en utkiksplats där man ser toppen ordentligt. Vi kände oss lite malplacerade i våra MC-ställ när vi mötte alla vandrare i hightechkläder, med vandringsstavar, spegelsolglasögon och zinkpasta på näsan. Vi mötte även ett gäng mulor som hade burit upp proviant till baslägret och då började i alla fall jag förstå hur högt berget är. På vägen stötte vi på två norrmän som skulle klättra upp på toppen. Imponerande! Från Aconcagua är det bara en liten bit kvar till den chilenska gränsen och vi lämnar Argentina för ett litet tag. Vi kommer att ta oss en bit söderut genom Chile för att sedan återvända till Argentina och köra ned genom Patagonien. Argentina har faktiskt blivit en liten favorit på resan så här långt, men det ska bli intressant att se hur Chile är!