Vi landade på Kastrups flygplats en grå, regnig och kylig vinterdag i slutet av mars. Ni som härdat ut hela den långa, kalla vintern skulle nog kalla det en vårdag. Tittade vi noga kunde vi kanske se något lite grässtrå spira genom alla nyanser av grått. Att komma från tusen nyanser av grönt i Brasilien till hundra nyanser av grått i Sverige kändes ärligt talat lite sådär.

Efter vi hämtat ut våra gigantiska väskor från transportbandet med all packning, mc-ställ, hjälmar och stövlar ringde vi till transportföretaget dit motorcykeln skulle komma. Och faktiskt så hade den precis landat! Efter ett besök till tullverket så kördes pallen med motorcykeln fram, vi drog av plasten, skruvade rätt styret, monterade på vindrutan, kopplade i batteriet, packade om alla sakerna, drog på oss mc-ställen, och körde iväg. Efter att ha fyllt i luft i däcken och bensin i tanken var vi ute på Öresundsbron. Det kändes jättekonstigt att ha kört omkring på andra sidan jorden i tio månader, och nu körde vi på Öresundsbron på väg mot lägenheten hemma i Lund!

Vi har varit på resande fot i tio månader. Vi har kört nästan fem tusen mil, genom arton länder. Det har på alla vis varit en helt underbart fantastisk resa och vi har varit med om så otroligt mycket. Vi har sett de vackrast tänkbara vyerna och mött underbara människor. Resan har varit allt vi drömt om och mer därtill. Fastän vi har varit kalla, blöta, trötta, varma, svettiga, mögliga och illaluktande har vi inte en enda gång önskat att vi reste på något annat sätt än med motorcykel. Inte ens efter fem tusen mils träsmak… Så, till familj och vänner som vi har saknat oerhört mycket under vägen och som vi verkligen ser fram emot att träffa – förbered vadderade stolar tills vi ses!

Tusen tack till alla er som har läst och uppskattat bloggen, och följt med oss på äventyret på motorcykel genom Kanada, USA, Mexico, Guatemala, El Salvador, Honduras, Nicaragua, Costa Rica, Panama, Colombia, Ecuador, Peru, Bolivia, Chile, Argentina, Paraguay, Brasilien och Uruguay!