Efter många, många mil genom ett fantastiskt Brasilien kom vi fram till Uruguay. Vi hade kört genom fuktiga tropiska skogar, genom ett böljande grönt landskap med kaffe- och bananplantager, förbi översvämmade bruna forsande floder och jordskred skapade av regnet som öste ned i mängder. Vi körde förbi gigantiska städer med moderna skyskrapor som bröt av mot favelorna, genom små byar med hus av plåt och papp, genom torra ökenlandskap med lustiga bergsformationer och förbi stränder där höga vågor svepte in mot den vita sanden.

När vi kom fram till gränsen kändes det verkligen som om att resan snart var slut. Vi hade bara en kort sträcka kvar att köra, och bara någon dag kvar innan vi skulle vara tillbaka i Buenos Aires för att lämna motorcykeln på flygplatsen. Det började närma sig höst och lönnarnas löv började gulna. Vi stannade till vid Punta Del Diablo, en trevlig och pittoresk fiskeby med vackra stränder i norra Uruguay. Det var fortfarande surfare ute i vattnet, och några restauranger var fortfarande öppna. Vid högsäsong bor det 25 000 personer i byn, och under vintern bara 700. Nu var det nog lite mittemellan. Vi hyrde en liten stuga att bo i, komplett med gammelfarmors alla prydnadssaker. Vi var bara lite bekymrade var uthyrarna hade gömt gammelfarmor. På kvällen satt vi på klipporna och tittade ut över havet när solen gick ned bakom oss och kände oss lite sorgsna över att äventyret snart är till ända.

Nästa dag körde vi vidare genom jordbrukslandskapet mot Colonia del Sacramento. Staden ligger på andra sidan floden från Buenos Aires och var i gamla tider ett smugglartillhåll. Den historiska stadskärnan är riktigt mysig med smala kullerstensgator, vackra hus och tjusiga restauranger med uteserveringar. Man kunde lätt föreställa sig de gamla smugglarna som stod och spejade över vattnet efter ljus från båtar, innan de gick in på den skumma sjöbusekrogen och fuktade strupen med ett krus öl. Dessutom verkar Uruguay nästa efter Kuba ha den allra största andelen av gamla bilar, och i närapå vartannat gathörn stod en gammal T-ford från 40-talet, eller när nu dom var i ropet. En annan sak som jag tänkte på i Uruguay var att de hade otroligt många, och fantastiskt vackra, hästar.

Efter bara några dagar i det lilla, vackra landet var det dags att ta sig till Argentina igen. Från Colonia del Sacramento går en färja över till Buenos Aires och färden tar nästan två timmar. Trots att vi bara en månad tidigare var så glada att lämna Buenos Aires, och att återse staden nu innebar att resan var slut, var det ändå ganska skönt att komma tillbaka. Det kändes lite som att komma hem när vi svängde in i de välbekanta kvarteren i San Telmo och parkerade framför vårt ”gamla” hus.