Blog Image

Blogg från en motorcykel

Hemma igen (4988 mil)

Hemresan Posted on ons, maj 11, 2011 20:51:10

Vi landade på Kastrups flygplats en grå, regnig och kylig vinterdag i slutet av mars. Ni som härdat ut hela den långa, kalla vintern skulle nog kalla det en vårdag. Tittade vi noga kunde vi kanske se något lite grässtrå spira genom alla nyanser av grått. Att komma från tusen nyanser av grönt i Brasilien till hundra nyanser av grått i Sverige kändes ärligt talat lite sådär.

Efter vi hämtat ut våra gigantiska väskor från transportbandet med all packning, mc-ställ, hjälmar och stövlar ringde vi till transportföretaget dit motorcykeln skulle komma. Och faktiskt så hade den precis landat! Efter ett besök till tullverket så kördes pallen med motorcykeln fram, vi drog av plasten, skruvade rätt styret, monterade på vindrutan, kopplade i batteriet, packade om alla sakerna, drog på oss mc-ställen, och körde iväg. Efter att ha fyllt i luft i däcken och bensin i tanken var vi ute på Öresundsbron. Det kändes jättekonstigt att ha kört omkring på andra sidan jorden i tio månader, och nu körde vi på Öresundsbron på väg mot lägenheten hemma i Lund!

Vi har varit på resande fot i tio månader. Vi har kört nästan fem tusen mil, genom arton länder. Det har på alla vis varit en helt underbart fantastisk resa och vi har varit med om så otroligt mycket. Vi har sett de vackrast tänkbara vyerna och mött underbara människor. Resan har varit allt vi drömt om och mer därtill. Fastän vi har varit kalla, blöta, trötta, varma, svettiga, mögliga och illaluktande har vi inte en enda gång önskat att vi reste på något annat sätt än med motorcykel. Inte ens efter fem tusen mils träsmak… Så, till familj och vänner som vi har saknat oerhört mycket under vägen och som vi verkligen ser fram emot att träffa – förbered vadderade stolar tills vi ses!

Tusen tack till alla er som har läst och uppskattat bloggen, och följt med oss på äventyret på motorcykel genom Kanada, USA, Mexico, Guatemala, El Salvador, Honduras, Nicaragua, Costa Rica, Panama, Colombia, Ecuador, Peru, Bolivia, Chile, Argentina, Paraguay, Brasilien och Uruguay!



På väg hem (4985 mil)

Hemresan Posted on ons, maj 11, 2011 20:47:38

Den sista drygt tio dagarna i Buenos Aires gick mest år till att förbereda hemfärden. Vi hade tidigare bokat flygfrakt för motorcykeln med hjälp av Dakar Motors. Hojen blev servad och tvättad innan det var dags att lämna den på flygplatsen. Vi hoppades att det skulle gå lite smidigare än när vi nästan ett år tidigare skulle skicka den med båt, men vågade inte andas ut förrän den landade i Köpenhamn. Mot all förmodan gick det faktiskt så smidigt som det möjligtvis kunde gå och det dröjde inte länge innan alla tullpapper var i ordning och motorcykeln stod med urkopplat batteri, tömda däck, nedfällt styre och avtagen vindruta på en träpall i full färd med att bli inlindad i en kokong av plast. Med nedfällt styre ser motorcykeln lite ut som en ledsen hundvalp, och det var med blandade känslor vi lämnade den på flygplatsen. Lite lättade över att allt hade gått bra men mest ledsna för att nu var ju faktiskt motorcykelresan över. På riktigt. Resan som vi kanske hade trott skulle ”bota vår resfeber” hade istället skapat två Frankensteins resemonster. Vi var ännu värre drabbade än tidigare och började räkna på hur många semesterdagar vi kommer att spara ihop innan sommaren.

När hojen var lämnad hade vi drygt en vecka kvar i Buenos Aires. Det var fortfarande varmt som en svensk solig sommardag, och vi såg egentligen inga tecken på att det började bli höst. Men det kändes på något konstigt vis att det var på gång. Vi njöt av några sista picknickar med empanadas och vin i parken och i hamnen. Vi passade på att se operahuset och mata karparna i den japanska trädgården. Vi åt upp oss på argentinsk oxfilé. Vi tittade på lite mer tango. Och för att göra er besvikna – Nej, vi har inte lärt oss att dansa tango… Trots nyårslöftet. Fast jag har kommit på att egentligen är det roligare med samba. Musiken är mycket roligare och man kan inte låta bli att svänga på höfterna när man hör den. Så jag kanske befriar Robert från Tangonyårslöftet om det kan övergå till ett Sambanyårslöfte. Vad tror ni om det?